Tuesday, May 18, 2010

Farväl, min klippa.

Akila



2001.02.09 - 2010.05.18

I nio fina år fick jag äran att vara din stolta matte. In i det sista fick du beröm av okända människor för att du var så ståtlig och vacker. Jag vet också att du var den mest tillgivna och snälla. Du vaktade oss med ditt liv och du gjorde mig så trygg. Du kommer fattas mig, min älskade fina vita klippa.
Spring på glada ben, du min vapendragare och skänk mig en tanke när du jagar dina rådjur.
Jag skänker dig min.

1 comment:

MESC said...

Åhh djuren är oss människor så kära, så kära. Bättre vänner får man leta efter.....