En promenad. En sentimental sådan.

Allt är sentimentalt just nu. Alla mina tankar går mot avsked.
En hundpromenad blev en snyftpromenad då slätten visade sina magiska sidor.
Detta är Villierundan i bilder. 3,7 km natur- och arkitekturuppvisning.



Molnen skingrar sig ovanför vårt lilla hus, på andra sidan åkern.


Det ljusnar längs horisonten.


Gamla stensättningar och gamla trotjänare.


Mäktiga klängväxter och vacker liten glasveranda.


På ena sidan vacker gård.


På andra sidan likaså.


Vackra fönster.


Mäktiga allén.


Så kom ljuset.


Ett makalöst bländande ljus, som inte gick att fånga på bild.


Moln var borta i en hast.


Åkrarna badade i guld.


Det var så vackert och så ljust så när regnbågen kom tjoade jag rakt ut.


Det var som om slätten visade upp sig. Och jag tackar för denna gången. Vi ses kanske igen. En annan gång. En annan tid. I Oz?


Jag slår ihop klackarna tre gånger och önskar att jag var i......