Flyttfåglar.

Har ni flyttat någon gång?! Man får ju alltid separationsångest! Spelar ingen roll om du bott i en inrökt etta med kokvrå precis bredvid soprummet - den slår med kraft, den där separationsångesten.
Vi ska flytta, det är bestämt. Längre än så har vi inte kommit, inte sålt och inte köpt nåt. Men vi kommer inte att bo här till hösten. Den stora flickan ska börja "nollan", vi är trångbodda och sugna på ett enklare liv.
Men oj.
Vilken separationsångest som börjar smyga sig på i samma takt som våren. Vår trädgård är en "slice" av paradiset på sommaren med pioner, jasmin, äpple-, päron- och körsbärsblom, valnötter och vindruvor, hibiskus, aklejor och rapsfälten runt knuten. Det börjar dra i de där trådarna som går från magen upp till tårkanalen.

Det är fortfarande isigt och snö i drivor, men vi hade ju så många fler drömmar om det här huset, med isolerad verkstad med sovloft och arbetsrum.

Fönstret i verkstan, med olivträdet som längtar ut.

Så idag har jag börjat. Börjat att njuta av varenda sekund, inne som ute.


Videungen som visar att våren är på väg, idag ruskigt övertygande.

Och så har jag börjat packa. Sånt som är i vägen och sånt som inte används. Rensat ut till loppis och sorterat och kastat.
Längst inne i ett hörn av verkstan hänger detta skåp. Det dröjde länge innan jag såg det, och ännu längre innan jag insåg dess potential. Men det ska helt klart med i flytten och ska vara ännu ett av dessa saker som får minna om den fina tid vi har haft här på landet, inte långt från nåt men inte alls heller nära.


Oansenligt med en fin nyckel.

Fullt av gamla hyvlar och andra redskap. Lite trasigt, men en skatt.






Lådor med porslinsknoppar.


Nu ska jag skynda långsamt med mitt avsked, njuta våren i trädgården, den sista koppen te med katten framför brasan och lägga mina sista varma händer vid de saker jag startat med detta lilla kostall på slätten.
Nya tider väntar!