Ebbe kom till världen.

Och ännu hade inte storebror Malte fått någon "Ut-i-världen-present". Men jag hade broderat hans namn då. Och ruvat på den i två år.
Så med, som alltid sista-paniken-dead-line-hetsen satt jag uppe och knåpade natten innan. Inget kvalificerat. Bara i sista minuten.
Resultatet.



Den föll i god jord. Men inte som gympapåse utan som shoppingkasse. Gott nog för mig.


Tråcklade - den gula tråden - på min gamla lapp med hans namn. Och jag föll för tråcklingen (inte fackspråk kanske), när jag väl kom in i tekniken. Den lär vi ser mer av. Får öva lite till bara.


Min beslutsångest är min fiende. Men jag är nöjd med min nedtonade färgkombination. Användbart får jag hoppas.