Det har tagit lite tid, men inte så lång en arbetstid, mest betänketid.
Och jag är jättenöjd. Hoppas bara den lilla bebisen blir nöjd. Eller åtminstone hennes mamma. Det passar lagom till att bli en liten julklapp till dem från mig.
Alla de mönstrade tygerna är från Stoff & Stil, utom den storblommiga, det är som jag tidigare nämnt, vår gemensamma mormors/farmors gamla köksgardiner. Baksidan är ett oblekt, ofärgat linnetyg från tyglådan. Spetsen är ett loppfynd som jag fått av en bekant, så himla vacker och SÅ användbar. Den förhöjer det mesta! Den var inte ens tänkt från början utan kom med av en slump. En god och otroligt vacker och tongivande slump!!
För enkelhetens (lathetens) skull sydde jag ihop lapparna på overlocken och resten på vanliga. Lilla lappen med det broderade namnet är klippt från ett spetspåslakan, jag är svag för namnmärkta saker av alla slag.
Täcket är bara 75x75 cm men det är lagom att ha som lite mjukare filt på golvet och som täcke i vagnen om man vill det.
Färgåtergivelsen är något skarpare än i verkligheten, då är den rosa färgen något mildare.
Efter många turer så bestämde jag mig för lite färre olika sorters tyger och ett mönster med NOGA uttänkt symmetri, för att ändå skapa ett lugn i alla färger och mönster. Ovan "quiltare" som man är, ovana ögon för dessa kavalkader av olika sorters tyger.
En och en halv meter nyfiken halvårskatt gör ju onekligen att täcket ser litet ut.... 75x75 ÄR det i alla fall!
På den enkla baksidan sydde jag fast den broderade namnlappen med spets. Spets och linnetyg, mmmmm...
En enkel quiltning i den knypplade spetsen, för att jag inte är så bra på att sy rakt (har någon några bra tips på hur man gör), samt att mönstret på lapparna inte gav så många alternativ, OCH så jag var rädd att förstöra alltihop med sneda sömmar. Plus att täcket är så litet så det behövdes inte mer.
En nöjd katt som ser ut som om hon har gjort halva jobbet själv - Doris Jansson, lapptäckeskonstuktör.
Jag älskar ju namnlappar, ja namn på saker, så en obligatorisk sådan i favoritfärgen rosa. Och med hjärtat... ett måste. Kanske kan man se någon likhet till det här för sisådär ett drygt år sedan...
Kärlek, ren kärlek.
Tillbaka till lapptäckena, i förbifarten sydde jag nämligen ännu en framsida till ett babytäcke, som egentligen skulle bli baksidan till detta, men som blev FÖR fint, enkelt, men oj, vad jag gillade det. Kan väl avslöja att rosa och grönt är återigen inblandade, såklart, och så den knypplade spetsen, såklart. Grundanledning var att jag kom på att det inte skulle bli så snyggt när jag quiltade genom två sidor som hade olika mönster, då mönstren inte alls stämde överens med sömmar och så.
Som tur är så är det ju så många bebisar till på väg bland släkt och vänner....
